Carolinas blogg

I natt har prinsen sovit hos mormor och morfar och som vanligt ville han ju inte hem. Vi beslutade därför att ta med sessan på en trip till IKEA. Det brukar vara en prövning att ha henne med på sådana ställen men vi tänkte att om det bara var hon så var vi ju två som kunde passa henne. Allt gick enl. planerna och hon var för ovanligheten skull lite nöjd i vagnen så vi slappnade av aningens. Då kom hon ju på att hon skulle gå (läs springa för gå finns inte i hennes värld) Hon rusade fram i gångarna och struntade i var hon hade oss. Ett tag hängde vi med och fick henne att hålla oss i handen men till sist orkade vi inte jaga henne. Jag skulle bära henne en bit och då kommer första TV-känslan. Ni vet ouppfostrade barn som slänger sig handlöst ifamnen på sina föräldrar och vrålar som att de blev misshandlade. Väl framme i kassan var där något intressant att titta på så då höll hon sig ganska lugn och sansad och log sitt änglalika leende mot damer i kassan som smälte.

 Sen var det dags för en korv (vilket brukar vara något vi hoppar över för jag är inte så glad i korv). Vi köpte korvar och gick en bit bort där det inte var så tjockt med folk (TUR!). Då kom mitt lilla hjärta på att hon skulle hålla korven själv samtidigt som hon promenerade runt. Hennes mamma höll inte med och då kommer det klassiska TV-inslaget nr. 2... Hon kastar sig vrålande på golvet och bankar och slår med armar och ben samtidigt som tårarna sprutar ur ögonen. Jag och Erik kunde inte hålla oss vi började faktiskt skratta åt situationen.... Till sist lugnade hon ner sig och åt sin korv.

 På vägen hem facinerades vi av att man som föräldrar kan få två barn tillsammans som är så OLIKA som våra är. Båda fantastiskt underbara men som sagt helt omöjliga att jämföra!

Nu sover båda mina älsklingsungar och jag ska ta mig en kopp kaffe och se om jag kanske rent av kan jobba lite...